Av Micael Litzell, 2015-06-23

Professor Pontus Fahlbeck, Lund.

100_0331[2]Fahlbeck såg i dåtidens samhälle två stora anledningar till utvandringen. Dels var det medborgarnas önskan att genom eget sparande kunna klättra på samhällsstegen för att kunna nå en självständighet i samhället, dels var det skuldbördan som många småbrukare drog på sig (för att klara svåra tider eller för att köpa verktyg). Han ansåg att samhället borde bidra till att underlätta arbetares och tjänares övergång till att bli kapitalister och jordägare. För att bromsa utvandringen så ville han enligt engelsk modell låta kommunerna köpa upp mark som sedan kunde styckas av och lämnas över till människor utan egna tillgångar under förmånliga villkor.

För att successivt minska den aktuella skuldbördan på jordbrukare så var det enligt honom nödvändigt att inleda en utveckling av jordbruket mot mera moderna metoder där jorden kunde ge större avkastning. Han poängterade också att alla inte kan bli småbrukare av jorden och att dessa människor måste söka sin försörjning på annat håll, då främst inom industrin. För att industrin ska kunna växa så krävs att samhället tillåter företag att växa sig stora genom att samla på sig kapital.

Aktuarien (statistiker) I. Flodström, Stockholm.

100_0530[2]Flodström som inte närmare hade studerat själva Amerikautvandringen menade att orsaken till Amerikautvandringen sannolikt var av social natur, då främst ett missnöje med fördelningen av landets resurser. Sverige framställdes som ett rikt land med stora naturtillgångar som många människor bittert uppfattade att de aldrig skulle få ta del av. Dessa människor var de som flyttade med förhoppning om att få ta del av sådana tillgångar i ett nytt land. Flodström ville på ett systematiskt sätt kartlägga de naturliga tillgångar som Sverige gemensamt förvaltade för att på så sätt få fakta på bordet istället för de rykten och allmänna föreställningar som cirkulerade bland befolkningen.

Professor Rudolf Kjellén, Göteborg.

100_0116[2]Kjellén såg Amerikautvandringen som en rent privatekonomisk affär. Utvandrarna var missnöjda med förhållandena hemma och såg bättre möjligheter i det nya landet. Enligt en liberal syn så var det något som samhället inte skulle lägga sig i, men samtidigt hade den allmänna uppfattningen landat i att utvandringen växt till sådana proportioner att den direkt skadade samhället.

Enligt honom ”mer omdömesgilla män” såg att de pengar som utvandrarna skickade hem till Sverige faktiskt förbättrade hela landets ekonomi genom en förstärkning via utländskt kapital. Detta gav Sverige en förbättrad betalningsbalans gentemot omvärlden samtidigt som pengarna gav en välbehövlig hjälp mot fattigdomen hemma. Det sagt så ansåg han också att Sverige hade hälften så många invånare som landet borde ha med tanke på yta, arbetsmöjligheter och jämförelser med omvärlden. Sverige borde vara ett land som likt Amerika drog till sig invandrare istället för tvärtom.

Doktor Adrian Molin, Stockholm.

Molin pekade på att det fanns människor som lade skulden för utvandringen på socialisters agitation på gatorna och på de människor som försörjde sig på att värva emigranter och sälja resorna. Själv lade han skulden för utvandringen på en självbelåten överklass som han menade brast i sin ledning av landets produktion. En framväxande arbetarrörelse och utvandringen var helt enkelt en reaktion på missnöjet med överklassens dåliga styrning av Sverige.

100_0549[2]Den stora skillnaden annars var att bönder som i Sverige inte klarade av att betala räntorna på sina lån i jordbruket kunde i Amerika livnära sig och sin familj genom att bruka jorden, där fanns också gott om välavlönade arbeten inom storindustrin till skillnad från inom hantverket och småindustrierna i Sverige. En annan anledning var att i Amerika kunde de som ville starta frikyrkor utan att bli bötfällda och trakasserade av en statskyrka som ansåg sig ha ensamrätt på att förkunna bibeln i församlingarna. Den viktigaste åtgärden för att bromsa utvandringen såg han i en strukturerad politik (egnahemsrörelsen/engelska modellen) för förnyande av jordbruket samt en organisation och ledning för att genomföra politiken.

Professor Gustaf F. Steffen, Göteborg.

100_0574[1]Steffen som i sitt arbete jämförde konjunkturväxlingarna i både Sverige och Amerika (Diagram 1855-1910) med antalet svenska utvandrare till Amerika kommer till slutsatsen att det är högkonjunkturerna i Amerika som driver utvandrarna att flytta. Han konstaterade att utvandringen direkt tog fart när Amerika gick in i en högkonjunktur och lika direkt avstannade när Amerika gick in i en lågkonjunktur. Högkonjunkturer i Sverige påverkade inte utvandringen. Breven från Amerika till Sverige och bristen på svensk samhällsinformation gjorde att svenskarna ofta var bättre underrättade om konjunkturläget i Amerika än de var om konjunkturläget i Sverige.

Anledningen till att svenskar flyttade var att främst de unga hade svårt att finna sig till rätta och trivas med de villkor som hemlandet hade att erbjuda. Steffen skrev med ledning av Amerikabreven att 100_0582[1]bondekulturen i Sverige var framtidslös och senil samt att bondearistokratin var förkrympt och förtorkad. De svenska utvandrarna bytte en kvav samhällsluft i Sverige mot en friskare och mer livgivande i Amerika var hans slutsats. Utvandringen hade inte bara ekonomiska skäl utan bestod också av en önskan att få bli självständig och kunna utvecklas vidare på samhällsstegen. Lösningen för att bromsa utvandringen såg han i en fortsatt demokratisk politisk utveckling av samhället.

Professor Nils Stjernberg, Stockholm.

100_0560[2]Stjernberg menade att det vore bättre om arbetarnas löner höjdes genom att arbetarna organiserar sig och på så vis skaffar sig politisk makt att förändra sin situation än att kostnaderna för arbetskraft höjs genom att utvandringen skapar en brist på arbetskraft inom landet som driver upp lönerna. Arbetskraftsbrist och höga löner riskerade startandet av nya företag och därmed hela landets fortsatta ekonomiska utveckling. Han önskade att både kapitalägare och arbetare kunde driva sina krav om välfärd på ett sådant sätt att landets intressen sattes i första rummet.

Stjernberg menade att orsaken till emigrationen först borde sökas i fördelningen av landets tillgångar. Han sade att det är naturligt för de som inget äger att flytta från ett land där tillgångarna ägs av ett fåtal till ett land där tillgångarna delas och ägs mer jämlikt. En annan orsak var Stockholms fastighetsägare som genom sitt politiska inflytande höll hyrorna på en alltför hög nivå i jämförelse med Amerika. Dessa höga hyror drev också på lönekostnaderna och försämrade på så sätt utvecklingsmöjligheterna inom industrin genom att produktionen blev dyrare. Ett problem såg han i att arbetare och kapitalägare båda ställde allt högre krav på att få konsumera mer utan att visa vare sig den företagsamhet eller villighet att arbeta hårdare som krävs för att åstadkomma mer resurser. Svenskarna föredrog en liten men säker inkomst framför en större inkomst med större risk. Potentialen som fanns inom jordbruk och industri bromsades därför effektivt upp av befolkningens egen inställning till arbete, inkomst och utveckling.

Den enskilt viktigaste åtgärden för att ge de arbetande en större del av landets tillgångar och därigenom bromsa utvandringen såg han i ett införande av en ålderdomsförsäkring. En del av försäkringen 100_0399[2]skulle staten stå för och en del skulle individen själv stå för. Tanken var att man skulle bli mindre benägen att flytta om man samtidigt förlorade rätten till sin pension. Andra viktiga frågor att behandla var en omfördelning av skattebördan, billiga och bra bostäder samt att ge jordrukarna en bättre rättslig ställning (egnahemsfrågan). Ytterligare en fråga var att Amerika hade en skola med naturvetenskaplig inriktning som uppfattades som överlägsen den svenska, något som han tyckte borde studeras när det ändå pågick en diskussion om en omläggning av den svenska skolan.

Professor Knut Wickzell, Lund.

Wickzell inledde med att påpeka att de flesta av utvandrarna var unga människor som saknade både anställning och bostad i Sverige. Han skrev också att befolkningen från början av 1860-talet (4 miljoner) fram till 1881 ökade med 600.000 människor samtidigt som 300.000 utvandrade till Amerika. Han menade att Sveriges tillgångar och ekonomiska utveckling vid den här tiden helt enkelt inte räckte till för att föda den växande befolkningen. Han såg utvandringen som något gott och naturligt, de som utvandrade gick en ljusare ekonomisk framtid till mötes och de som stannade hemma mottog pengagåvor från Amerika som underlättade deras situation. Livet underlättades också för de som stannade hemma genom att de hade färre människor omkring sig som skulle dela på de tillgångar som fanns.

Han ansåg också att större delen av den jord som kunde användas till jordbruk redan var i bruk och att den så kallade egnahemsrörelsen inte bara var ”groteskt” underfinansierad, det saknades dessutom jord som kunde omvandlas till egnahem. För att kunna försörja en växande befolkning (1%/år) såg han 100_0565[2]möjligheter inom industri för malm, metaller och metallprodukter men framförallt från skog och trävaruindustrin som redan var sådant som Sverige exporterade till utlandet. För att kunna göra mer noggranna prognoser om möjligheterna efterfrågade Wickzell en genomgående kartläggning av landets resurser vilket vid den här tiden helt saknades. Han skrev också att utan statistiskt underlag går det inte att göra några vetenskapliga bedömningar av utvandringens effekter på Sveriges ekonomiska ställning.

Utvandrarnes egna uppgifter

Emigrationsutredningen Stockholm 1908

Gösta Bagge

Utvandrarnes egna uppgifter s.232

Utvandrarnes egna uppgifter s.232

Bagge träffade och intervjuade 50 utvandrande män under en överresa från Liverpool till Amerika. De flesta som intervjuades hade arbetat som drängar, industriarbetare eller hantverkare. Den huvudsakliga orsaken till deras beslut att utvandra var att det inte fanns plats på gården hemma för dem. Den var helt enkelt för liten för att försörja alla syskon i familjen.Tio utvandrade pga allmän reslust eller tillfälliga händelser som påverkat dem. De intervjuade hade alla planer på att tjäna tillräckligt med pengar i Amerika för att sedan kunna återkomma till Sverige och här köpa en egen gård. Möjligheten att arbeta och spara pengar i Sverige såg de som obefintlig. Man klagade också över korta och oregelbundna arbeten, höga skatter och tvånget att göra värnplikt.

Bagge fann att det var släktingar och vänner i Amerika som utövade det avgörande inflytandet över utvandrarna. Flera av de intervjuade fick hela eller delar av biljetten förbetald av släktingar, huvuddelen av dessa släktingar var farmare i behov av arbetskraft. Dessutom var det stor efterfrågan på arbetskraft i den amerikanska industrin enligt uppgifter från privata och offentliga arbetsförmedlare.

E.H. Thörnberg

Utvandrarnes egna uppgifter s.257

Utvandrarnes egna uppgifter s.257

Thörnberg träffade och intervjuade 200 svensk-amerikaner under sin återresa från Boston till Liverpool. Majoriteten försörjde sig som arbetare, eller för kvinnor genom arbete i familjer, och kom från öststaterna. Drygt 10 procent tänkte återvända till Sverige medan resten bara tänkt sig att göra ett kortare besök. Anledningarna till att de flesta inte såg någon framtid i Sverige var att man inte såg någon möjlighet att försörja sig inom jordbruk och industri. Trånga och dyra bostäder var det som man annars klagade över mest. Man ogillade också den underordnade och nedvärderade ställning som arbetare hade vid den här tiden samt en alltför lång värnpliktstid. (Tre år av värnplikt och repetionsövningar gjorde det svårt att få anställning under denna tid). Man nämnde också den begränsade rösträtten, statskyrkan och höga ersättningar till ämbetsmän och furstar. Många som tidigare hade besökt Sverige sade samtidigt att de blivit förvånade över landets andliga och materiella utveckling under tiden som de hade varit borta men att näringslivet fortfarande stod stilla. Skatter och levnadskostnader var för för höga i förhållande till inkomsterna. De tyckte också att skillnaden som man gjorde mellan olika klasser i Sverige är direkt stötande.

Thörnberg redogör också särskilt för vad industriarbetare anger som ekonomiska skäl för sin utvandring. Från alla håll i landet klagade man på trångboddhet och höga hyror. De klagade också på höga skatter och då särskilt på den kommunala skatten som skiljde sig åt i landet. Arbetsgivarnas vägran att låta arbetarna bilda fackföreningar var också något som många lyfte fram. Man förde också starkt fram kravet på en invaliditets- och en ålderdomsförsäkring. Thörnberg ansåg här att den främsta åtgärden för att bromsa utvandringen vore att ordna bättre och billigare bostäder åt folk.

Kerstin Hesselgren

Hesselgren intervjuade utvandrande svenska kvinnor under fyra veckor i Liverpool, de flesta var bondedöttrar och tjänsteflickor i åldern 16-20 år. Dessa unga kvinnor utvandrade främst för att söka arbete som tjänsteflickor i Amerika, ett fåtal reste för att gifta sig eller söka arbete i industrin, där fanns också många fruar med barn. Huvuddelen hade fått sin biljett betald av sin man, en släkting, eller någon som de känner i Amerika.

100_0605[2]En tjänsteflicka på en gård i Sverige arbetade mellan 04.30 och 22.30 varje dag. På dagarna hjälpte de till med gårdens dagliga arbete och under rasterna skulle de dessutom laga mat och diska, på kvällarna mjölkade de korna, bäddade sängar och städade huset. De fick oftast sova i köket och blev inte lediga förrän alla andra hade gått och lagt sig. Lönen låg mellan 60 – 150 kronor om året. Ett par kängor kostade 12 kronor och en ylleklänning 60 kronor. De med lägst lön kunde ofta få en klänning och ett par kängor om året som en del av lönen.

100_0587[2]Hesselgren intervjuade också svensk-amerikanska kvinnor som hade arbete som tjänsteflickor i Amerika. Kvinnorna berättade att tjänsteflickan i Amerika hade söndagar och regelbundna vardagseftermiddagar som ledig tid där de kunde sköta om sig själva. De hade oftast egna rum, och om de var flera tjänsteflickor på samma ställe hade de dessutom ett gemensamt badrum och en salong tillsammans. Flickorna tjänade 15-40 dollar i månaden och arbetet pågick från morgon till kväll. Arbetet innehöll noggrant beskrivna arbetsuppgifter och ju fortare man arbetade desto mer ledig tid hade man. Tjänsteflickan hade en mycket bättre ställning socialt i Amerika, duktiga människor (kvinnor och män) uppskattades alltid och hade möjlighet att utvecklas vidare i samhället.

Utvandrarnes egna uppgifter s.254

Utvandrarnes egna uppgifter s.254

De utvandrande kvinnorna tyckte generellt att det var svårt att resa och de hade gärna stannat kvar, men gården hemma i Sverige kunde inte föda alla syskon och en tjänsteflicka hade ingen ställning eller anseende alls i samhället. Det var långa arbetsdagar och aldrig någon ledighet. På så sätt var deras lott sämre än drängarnas. Hesselgren skriver att så länge förhållandena i Sverige inte kan nå upp till förhållandena i Amerika kan vi inte förvänta oss en minskning i utvandringen av unga svenska kvinnor.

Vilhelm von Brauns emigrantsång

”Nog svider i hjärtat att lämna det land,

som fäderna odlat med möda,

dock måste jag söka en räddande strand,

där jag får behålla min gröda,

där inte jag tvingas bära min mat

till fogde och länsman, till präst och soldat

som i Sverige.”

Klicka på länken nedan för att komma vidare:
Demokratin, skolan och socialförsäkringarnas utveckling i början på 1900-talet
Sociala reformer som genomförs för att bromsa utvandringen, minska missnöjet och öka befolkningens lojalitet till Sverige. Individens grundtrygghet i livet flyttas från familjen till staten.

Källa: Samhällsvetenskapligt textarkiv: Emigrationsutredningen 1907-1914